Insert blank
Ja, nu var det ju så att jag skulle försöka blogga lite oftare än typ.. En gång i halvåret.. :P
Skyller på brist av ork och tid..
Menmen..
Har tweekat mitt tvålrecept och fått till det rätt bra och gjort även gjort en hög fina schampokakor.
Har tom gjort raktvålar och att alla bath/bodyprodukter jag gör är veganska, det ni!
Sömnen lyser som oftast med sin frånvaro, som vanligt..
Hence the nightblogging..
Tack vare min mor som gillar att skämma bort mig lite här och där så har jag tre mellanstora canvastavlor och basicfärger av akrylfärg att leka med. (De hade ta 3 betala för 2 på panduro)
Har sen ett bra tag tillbaka funderat på att börja måla igen, sist var mer el mindre å gymnasiet dvs ca 8 år sen.
Tror mitt behov av att uttrycka mig på ett mer konstaktigt sätt har med det faktum att jag börjar bli mer tillfreds,
med mig själv främst, och efter all j*vla skit *blip* utsatte mig för och ställde till med, har jag trots det försökt att inte låta det förstöra MER.
Att även om det nog eg aldrig kommer bli ett avslutat kapitel, om h*n nu inte skulle komma med alla mina saker och be REJÄLT om förlåtelse, vilket aldrig kommer hända, så upptar det mindre och mindre av mina tankar.
Jag trivs i min nya lägenhet, bra mycket mer än i den gamla, ingen annans skit att hålla reda på.
Kunna ta över vänner och pojkvän, inte behöva rätta mig efter nån annans nycker.
Jag vet inte..
Någonstans i all jävelskap hittade jag någon slags balans, mitt Zen.
Jag har insett att jag är stark, har underbar familj och vänner, och de har fått mig att inse att jag faktiskt förtjänar dom, och de har fått mig att inse att jag är värd att tycka om precis som den jag är, fast jag inte är perfekt, för om jag vore det vore jag inte jag. *Insert pic of random philosophic fluff*
De rätt ok dagarna börjar få majoritet över de dåliga. (Peppar peppar)
Sen så har jag lite i taget införskaffat saker för mina nygamla besatthet, glas, något som fascinerade mig som liten och som jag aldrig trodde man kunde hålla på med utanför en glashytta.
Numera kan man både hålla på med glasfusing och lampworking hemma utan att behöva köpa svindyra maskiner. Det är det senare som jag intresserat mig för, en vän ska fixa en hållare för den lilla gastuben man får använda i hemmet, sen kommer jag börja så sakteliga efter ett par månaders väntan medan jag läst på en massa, gått igenom en miljard videos på bla youtube.
Den som väntar på något gott osv.. ^^
Jisses vilka ramblings..
Får väga upp det med lite pysselbilder el nått i nästa inlägg.
Hittat en artist som gör musik som får min själ att spinna, DET har inte hänt på extremt länge.
Och jag struntar fullständigt i att han tydligen varit med i american idol, och gillade inte, vad jag nu vet är mer el mindre hans första "hit". (Gillar den fortfarande inte.)
Men hans röst, skalorna han kan svänga emellan, sen skadar det inte att låtarna i sig är underbara.
Han har låtar för nästan varje humör för mig, tror aldrig en enda artist lyckats med det, nånsin.
Och jag hittade honom av en slump via en FB-grupp jag är med i om Steampunk.
Så det känns helt ok att gilla någon som är "populär", jag brukar annars ha jävligt obskyr musiksmak,
enligt andra iaf.. :P
(Han gör jäkligt snygga musikvideos också btw)
Skyller på brist av ork och tid..
Menmen..
Har tweekat mitt tvålrecept och fått till det rätt bra och gjort även gjort en hög fina schampokakor.
Har tom gjort raktvålar och att alla bath/bodyprodukter jag gör är veganska, det ni!
Sömnen lyser som oftast med sin frånvaro, som vanligt..
Hence the nightblogging..
Tack vare min mor som gillar att skämma bort mig lite här och där så har jag tre mellanstora canvastavlor och basicfärger av akrylfärg att leka med. (De hade ta 3 betala för 2 på panduro)
Har sen ett bra tag tillbaka funderat på att börja måla igen, sist var mer el mindre å gymnasiet dvs ca 8 år sen.
Tror mitt behov av att uttrycka mig på ett mer konstaktigt sätt har med det faktum att jag börjar bli mer tillfreds,
med mig själv främst, och efter all j*vla skit *blip* utsatte mig för och ställde till med, har jag trots det försökt att inte låta det förstöra MER.
Att även om det nog eg aldrig kommer bli ett avslutat kapitel, om h*n nu inte skulle komma med alla mina saker och be REJÄLT om förlåtelse, vilket aldrig kommer hända, så upptar det mindre och mindre av mina tankar.
Jag trivs i min nya lägenhet, bra mycket mer än i den gamla, ingen annans skit att hålla reda på.
Kunna ta över vänner och pojkvän, inte behöva rätta mig efter nån annans nycker.
Jag vet inte..
Någonstans i all jävelskap hittade jag någon slags balans, mitt Zen.
Jag har insett att jag är stark, har underbar familj och vänner, och de har fått mig att inse att jag faktiskt förtjänar dom, och de har fått mig att inse att jag är värd att tycka om precis som den jag är, fast jag inte är perfekt, för om jag vore det vore jag inte jag. *Insert pic of random philosophic fluff*
De rätt ok dagarna börjar få majoritet över de dåliga. (Peppar peppar)
Sen så har jag lite i taget införskaffat saker för mina nygamla besatthet, glas, något som fascinerade mig som liten och som jag aldrig trodde man kunde hålla på med utanför en glashytta.
Numera kan man både hålla på med glasfusing och lampworking hemma utan att behöva köpa svindyra maskiner. Det är det senare som jag intresserat mig för, en vän ska fixa en hållare för den lilla gastuben man får använda i hemmet, sen kommer jag börja så sakteliga efter ett par månaders väntan medan jag läst på en massa, gått igenom en miljard videos på bla youtube.
Den som väntar på något gott osv.. ^^
Jisses vilka ramblings..
Får väga upp det med lite pysselbilder el nått i nästa inlägg.
Hittat en artist som gör musik som får min själ att spinna, DET har inte hänt på extremt länge.
Och jag struntar fullständigt i att han tydligen varit med i american idol, och gillade inte, vad jag nu vet är mer el mindre hans första "hit". (Gillar den fortfarande inte.)
Men hans röst, skalorna han kan svänga emellan, sen skadar det inte att låtarna i sig är underbara.
Han har låtar för nästan varje humör för mig, tror aldrig en enda artist lyckats med det, nånsin.
Och jag hittade honom av en slump via en FB-grupp jag är med i om Steampunk.
Så det känns helt ok att gilla någon som är "populär", jag brukar annars ha jävligt obskyr musiksmak,
enligt andra iaf.. :P
(Han gör jäkligt snygga musikvideos också btw)
Insomnia
Vad gör man när ens kropp inte funkar som den ska?
När medicin inte hjälper om man inte tar tillräckligt för att däcka en häst?
Vad gör man när man inte får adekvat läkarhjälp med det?
Ja, sover gör man i varje fall INTE!
Och nu när våren börjat och sommaren verkar vara på väg, vill jag ta med mig vänner ut i natten.
Bara titta på natthimlen i timmar, medans man pratar om allt och inget, jag suktar efter upplevelser.
Jag vill insupa stjärnstoft, jaga eldflugor i gryningen, utbyta tankar, göra något galet, allt det där man
velat men aldrig tagit sig tid för. Leva, på riktigt!
Just nu känner jag mig som en fånge i min egen kropp..
Den är tung, den orkar inte, den lyder inte, den är inte jag.
Må dåligt fysiskt vs psykiskt, valet är inte svårt att göra, med svårt att leva med.
Och min OCD är extra bråkig just nu...
Det är svårt att få folk att förstå hur svårt det eg är..
Syns det inte, finns det inte, som man säger.
Hade jag förlorat en kroppsdel hade det varit lättare att få hjälp, det är svårt att fejka ett kapat ben..
För det är ofta vad folk tror, att det är fejk, att det ju bara är att "låta bli"..
Men det fungerar inte så, det är som om jag har en mental krycka som gång på gång sparkas undan för mig.
En bra dag haltar jag mig fram, en dålig dag tar jag mig fram krypandes på knä..
Jag är inte ute efter sympatier, bara förståelse, vilket är mycket svårare att få än man kan tro.
Men jag bestämde mig för länge sedan att inte hymla med mina problem, att inte skämmas för det,
att inte låta det definiera mig, JAG ÄR INTE min sjukdom.
Trots det har jag senaste åren tagit diplom som nagelterapeut, jag har eget indiesminkmärke, jag kan göra gammeldags hederlig tvål från scratch, jag gör smycken, jag har lärt mig mängder om allt och inget.
På mitt sätt, på mina villkor.
Trots detta är jag inget någon vill satsa på, för att jag kan ha svårt att passa tider ibland när
jag har en dålig dag, för att jag kanske inte kan jobba fulltid.
För det är allt arbetsgivarna ser, mina brister, inte min potential.
För jag VET att jag har just det, potential, viljestyrka och ren jävlaranamma.
Om någon bara kunde komma förbi mina tillkortakommanden och se personen bakom..
När medicin inte hjälper om man inte tar tillräckligt för att däcka en häst?
Vad gör man när man inte får adekvat läkarhjälp med det?
Ja, sover gör man i varje fall INTE!
Och nu när våren börjat och sommaren verkar vara på väg, vill jag ta med mig vänner ut i natten.
Bara titta på natthimlen i timmar, medans man pratar om allt och inget, jag suktar efter upplevelser.
Jag vill insupa stjärnstoft, jaga eldflugor i gryningen, utbyta tankar, göra något galet, allt det där man
velat men aldrig tagit sig tid för. Leva, på riktigt!
Just nu känner jag mig som en fånge i min egen kropp..
Den är tung, den orkar inte, den lyder inte, den är inte jag.
Må dåligt fysiskt vs psykiskt, valet är inte svårt att göra, med svårt att leva med.
Och min OCD är extra bråkig just nu...
Det är svårt att få folk att förstå hur svårt det eg är..
Syns det inte, finns det inte, som man säger.
Hade jag förlorat en kroppsdel hade det varit lättare att få hjälp, det är svårt att fejka ett kapat ben..
För det är ofta vad folk tror, att det är fejk, att det ju bara är att "låta bli"..
Men det fungerar inte så, det är som om jag har en mental krycka som gång på gång sparkas undan för mig.
En bra dag haltar jag mig fram, en dålig dag tar jag mig fram krypandes på knä..
Jag är inte ute efter sympatier, bara förståelse, vilket är mycket svårare att få än man kan tro.
Men jag bestämde mig för länge sedan att inte hymla med mina problem, att inte skämmas för det,
att inte låta det definiera mig, JAG ÄR INTE min sjukdom.
Trots det har jag senaste åren tagit diplom som nagelterapeut, jag har eget indiesminkmärke, jag kan göra gammeldags hederlig tvål från scratch, jag gör smycken, jag har lärt mig mängder om allt och inget.
På mitt sätt, på mina villkor.
Trots detta är jag inget någon vill satsa på, för att jag kan ha svårt att passa tider ibland när
jag har en dålig dag, för att jag kanske inte kan jobba fulltid.
För det är allt arbetsgivarna ser, mina brister, inte min potential.
För jag VET att jag har just det, potential, viljestyrka och ren jävlaranamma.
Om någon bara kunde komma förbi mina tillkortakommanden och se personen bakom..
