Insomnia
Vad gör man när ens kropp inte funkar som den ska?
När medicin inte hjälper om man inte tar tillräckligt för att däcka en häst?
Vad gör man när man inte får adekvat läkarhjälp med det?
Ja, sover gör man i varje fall INTE!
Och nu när våren börjat och sommaren verkar vara på väg, vill jag ta med mig vänner ut i natten.
Bara titta på natthimlen i timmar, medans man pratar om allt och inget, jag suktar efter upplevelser.
Jag vill insupa stjärnstoft, jaga eldflugor i gryningen, utbyta tankar, göra något galet, allt det där man
velat men aldrig tagit sig tid för. Leva, på riktigt!
Just nu känner jag mig som en fånge i min egen kropp..
Den är tung, den orkar inte, den lyder inte, den är inte jag.
Må dåligt fysiskt vs psykiskt, valet är inte svårt att göra, med svårt att leva med.
Och min OCD är extra bråkig just nu...
Det är svårt att få folk att förstå hur svårt det eg är..
Syns det inte, finns det inte, som man säger.
Hade jag förlorat en kroppsdel hade det varit lättare att få hjälp, det är svårt att fejka ett kapat ben..
För det är ofta vad folk tror, att det är fejk, att det ju bara är att "låta bli"..
Men det fungerar inte så, det är som om jag har en mental krycka som gång på gång sparkas undan för mig.
En bra dag haltar jag mig fram, en dålig dag tar jag mig fram krypandes på knä..
Jag är inte ute efter sympatier, bara förståelse, vilket är mycket svårare att få än man kan tro.
Men jag bestämde mig för länge sedan att inte hymla med mina problem, att inte skämmas för det,
att inte låta det definiera mig, JAG ÄR INTE min sjukdom.
Trots det har jag senaste åren tagit diplom som nagelterapeut, jag har eget indiesminkmärke, jag kan göra gammeldags hederlig tvål från scratch, jag gör smycken, jag har lärt mig mängder om allt och inget.
På mitt sätt, på mina villkor.
Trots detta är jag inget någon vill satsa på, för att jag kan ha svårt att passa tider ibland när
jag har en dålig dag, för att jag kanske inte kan jobba fulltid.
För det är allt arbetsgivarna ser, mina brister, inte min potential.
För jag VET att jag har just det, potential, viljestyrka och ren jävlaranamma.
Om någon bara kunde komma förbi mina tillkortakommanden och se personen bakom..
När medicin inte hjälper om man inte tar tillräckligt för att däcka en häst?
Vad gör man när man inte får adekvat läkarhjälp med det?
Ja, sover gör man i varje fall INTE!
Och nu när våren börjat och sommaren verkar vara på väg, vill jag ta med mig vänner ut i natten.
Bara titta på natthimlen i timmar, medans man pratar om allt och inget, jag suktar efter upplevelser.
Jag vill insupa stjärnstoft, jaga eldflugor i gryningen, utbyta tankar, göra något galet, allt det där man
velat men aldrig tagit sig tid för. Leva, på riktigt!
Just nu känner jag mig som en fånge i min egen kropp..
Den är tung, den orkar inte, den lyder inte, den är inte jag.
Må dåligt fysiskt vs psykiskt, valet är inte svårt att göra, med svårt att leva med.
Och min OCD är extra bråkig just nu...
Det är svårt att få folk att förstå hur svårt det eg är..
Syns det inte, finns det inte, som man säger.
Hade jag förlorat en kroppsdel hade det varit lättare att få hjälp, det är svårt att fejka ett kapat ben..
För det är ofta vad folk tror, att det är fejk, att det ju bara är att "låta bli"..
Men det fungerar inte så, det är som om jag har en mental krycka som gång på gång sparkas undan för mig.
En bra dag haltar jag mig fram, en dålig dag tar jag mig fram krypandes på knä..
Jag är inte ute efter sympatier, bara förståelse, vilket är mycket svårare att få än man kan tro.
Men jag bestämde mig för länge sedan att inte hymla med mina problem, att inte skämmas för det,
att inte låta det definiera mig, JAG ÄR INTE min sjukdom.
Trots det har jag senaste åren tagit diplom som nagelterapeut, jag har eget indiesminkmärke, jag kan göra gammeldags hederlig tvål från scratch, jag gör smycken, jag har lärt mig mängder om allt och inget.
På mitt sätt, på mina villkor.
Trots detta är jag inget någon vill satsa på, för att jag kan ha svårt att passa tider ibland när
jag har en dålig dag, för att jag kanske inte kan jobba fulltid.
För det är allt arbetsgivarna ser, mina brister, inte min potential.
För jag VET att jag har just det, potential, viljestyrka och ren jävlaranamma.
Om någon bara kunde komma förbi mina tillkortakommanden och se personen bakom..
Ibland..
Ibland träffar man personer som man bara automatiskt klickar med,
sådana som det känns som om man känt varandra sen man var små, ni vet?
Jag har träffat på väldigt få sådana personer under mitt liv.
Katt, som adopterad syster vet du nog vid det här laget att du är en av dom <3
Nyligen har jag träffat en till sådan person, nämligen Lisa, hon är precis lika dampig på i princip samma sätt som jag
och jag är glad att få kalla henne för min vän, det är svårt att förklara, men jag hoppas du förstår vad jag menar iaf :)
Vissa vänskaper växer fram, andra bara finns där från början,
och jag är uppriktigt glad och tacksam för var och en av er <3
sådana som det känns som om man känt varandra sen man var små, ni vet?
Jag har träffat på väldigt få sådana personer under mitt liv.
Katt, som adopterad syster vet du nog vid det här laget att du är en av dom <3
Nyligen har jag träffat en till sådan person, nämligen Lisa, hon är precis lika dampig på i princip samma sätt som jag
och jag är glad att få kalla henne för min vän, det är svårt att förklara, men jag hoppas du förstår vad jag menar iaf :)
Vissa vänskaper växer fram, andra bara finns där från början,
och jag är uppriktigt glad och tacksam för var och en av er <3
